Tjejgänget på Folke!

Att cykla på mörka cykelbanor är ingen hit. Det är så mycket hinder och folk att ta hänsyn till. Det är inte många som har reflexer eller lyse på cykeln heller. Värst är det dock att möta eller cykla om hundar och dess ägare. Jag ser verkligen inte kopplena. Det får mig osökt att tänka på två lite halvpinsamma hundlyckor jag råkat ut för, då det varit mörkt ute.

För omkring tre år sedan då jag cyklade till jobbet cyklade jag över en hund. Jag kom på en cykelbana och framför mig gick det en dam med en cocker spaniel. De går på höger sida och hunden nosar och har sig i gräset. Precis i den sekunden jag ska cykla förbi till vänster rusar hundjävlen förbi framför mig. Jag hinner inte bromsa, så jag cyklar över hundens öra och ena framben och ramlar in i en buske med cykeln över mig. Där ligger alltså jag i en buske med rivsår överallt och framför mig sitter hunden och morrar. Det var inte mitt fel.

Ett par veckor senare är jag återigen på väg till jobbet. Jag är lite stressad, eftersom min tid var lite knapp så jag noterar inte att det är ishalka ute. Slänger mig på cykeln och trampar iväg. Det går jättebra i 30 m. Sedan ska jag runt ett hörn och vad ser jag då? Jo, ett hundkoppel tvärs över hela gatan. Hunden på ena sidan gatan och en tant på andra. Jag tvärnitar och cyklen bara glider på isen och välter. Där ligger jag, platt fall. Det var inte heller mitt fel.

Så ni kan förstå att jag är lite orolig varje gång jag ska cykla om en hund under denna årstid... :)

Idag har jag haft en lång dag innan jag kom hem till min rara lilla lägenhet. Kom faktiskt hem lagom till "Ullared". Bra timing. Detta fantastiska program får man ju inte missa. Riktiga stjärnor!