Dietmissar kan man inte få för många
Jag ska dela med mig till er alla av en erfarenhet jag upplevde föregående vecka. Jag kan nu lägga ytterligare ett missag till mina handlingar.
Det var tre veckor kvar till min tävlingspremiär i löpning för säsongen och jag kom till insikt i att om jag var två kg lättare skulle jag även ha två kg mindre att släpa runt de 21 km. Har ju hört att det ska vara bra att skippa kolhydraterna för att snabbt tappa några kilo och tänkte göra ett försök under två veckor. Det började ok, men gick utför ju längre veckan gick. Tills det på fredagen var dags för långpass i löpning, vilket skulle visa sig bli en kamp för överlevnad. De sista 4 km fick jag kämpa för att inte lägga mig ner på marken och vänta på att någon plockade upp mig. När jag slutningen kom hem, störtade jag ner i sängen och sov bort resen av den dagen. När jag vaknade kokade jag pasta!
Slutresultat av min veckolånga diet:
Viktnedgång: 0
Humör: 0
Träningsvilja: 0
Energi: 0
Totalsumman av detta blir alltså noll, men jag är en erfarenhet rikare och det var en intressant upplevelse trots allt.
Helgen tillbringades sedan med delar av släkten och de aktiviteter som utfördes syftade mot att återställa jämviktsbalansen igen, ÄTA! Vi firade nämligen min mormor och morfars stora bedrift! En prestation större än ett maraton, Vasalopp och Vätternrunda tio gånger om (dock inte Ironman)! En bragd jag själv antagligen aldrig kommer lyckas med (tack och lov)! De firade Guldbröllop, alltså de har varit gifta i 50 år! Fattar ni hur lång tid det är? Hur står man ut?!
Här har vi hjältarna. 50 år!! 
Maten i fokus! Ingen har tid att kolla in i kameran, allt i sin ordning med andra ord.
Godnatt, och glöm för all del inte nattmackan!
/ Maggan
