Tjejgänget på Folke!

Vi fick ett infall här sent på kvällen på våning 3 i 4B. Längdskidor är något vi längat efter länge. Kylan har dock satt stopp för oss. Men ikväll var det ju bara 13 minus. Perfekt för att prova igen, på rocklunda. Lika bra att börja med 5 km tänkte vi, det var ju trots allt ganska kyligt. Det började helt okej, de första 1,5 km. Sakta men väldigt säkert nådde kylan mina händer som har otroligt dålig blodcirkulation även i vanliga fall. Det gick snabbt, mycket snabbt. Mina händer blev först som orörliga isklutar för att sedan sticka, bränna och svida som aldrig förr. Det gjorde så förbannat ont så jag fällde ett antal tårar, matcho! Jag gav mig dock inte. Bytte handskar till ett par något bättre fodrade handskar. Tydligen inte med windstopper funktion. Ungefär samma senario uppspelade sig igen light. Men vi kom fram i alla fall.
Och hur var spåren? "Vilka spår???". ; )

Ännu 2,5 h efteråt är jag fortfarande palpationsöm och något funktionsnedsatt i tummarna. Det hade ju inte vart så fräckt att förfrysa sig helt och inte ha någon känsel till den praktiska. Ty den och vårt kommande yrke bygger ju en del på handlaget och känseln som vi förstått. Men för min del är det ju ingen fara, jag har ju ända tills på torsdag på mig till att tina. Så det kan bli ett försök imorgon igen, möjligen 10 km förfrysa-händerna-åkning istället. Ni vet, det som inte dödar...! Fast imorgon ska det bli varmare. Håller (försiktigt) tummarna för det och för mina kära vänners kommande examination! You can do it!
/LinIS!