Att vara och att icke vara
Trogna läsare som ni är vet ni att tjejgängets tankar just nu kretsar kring området sociologi. Eller kanske bäst jag talar för mig själv i detta.. Ok, mina tankar! Hela mitt liv hittills har jag sett mig som en extremt naturvetenskaplig och realistiskt tänkande person. Alltså, det man ser är det som är sant och något som inte går att beskriva logiskt och matematiskt är bara flum, alltså inget av värde.
Men...Äntligen har jag vaknat upp ur min trångsynta värld och insett att det finns saker som man inte ser, hör, känner eller på andra konkreta sätt förnimmer! Ska inte hålla en föreläsning om existentialismen för er alla, utan detta får ni roa er med att ta reda på själva.
Jag är glad att jag kom till insikt just vid detta tillfälle! Då jag för tillfället plågas av benhinneinflammation (stressfraktur?) och kämpar med att inte ge mig ut och springa. Jag har ångest över detta, men då jag vet att ”flyr man ångesten missar man bron till friheten” känner jag mig lite bättre till mods. När ångesten är över har jag istället utvecklat mitt Vara. Jag har fått en större frihet och insett att jag är en människa fast jag inte springer!
”Ångesten är frihetens realitet som möjlighet innan denna frihet har förverkligats” – Tänk på det ni! Så kanske ni kan uppleva ”Jag-är-upplevelsen”
Blablabla…Time to spin!
/En helt ny Maggan
Det omedvetna blir blivande som blir till varande
Jag gillar den nya djupa Maggan (jag gillade den gamla också). Du kanske ska skriva en bok nu när du drabbats av sjukdom?
Ja en bok kanske vore nått, nu har jag har varit så nära icke-varat har jag upplevt tillräckligt för att skriva Maggan memoarer.
