Tjejgänget på Folke!

Efter föregående hurtiga och positiva inlägg måste jag bryta av med lite kontraster. För det är inte alla som uppskattar denna lilla påminnelse. Då jag för tillfället har problem att ta mig fram gåendes känns detta lopp väldans avlägset för mig.

Det hela startade för ett antal veckor med stressfraktur, som visade sig vara en ny variant av min käre vän benhinneinflammationen. Efter en veckas löpvila och började jag använda inlägg. Allt var frid och fröjd! Jag sprang skadefri i en hel vecka (förutom den 2x2 cm stora blåsan mitt under foten, men det är ingenting i sammanhanget)! Men som sagt efter regn kommer ännu mer regn. Bakslag kom (såklart) då jag efter ett förkortat löppass inte kunde gå på ena foten. Min kliniska erarenhet säger att jag drabbats av plantar faschiit. Imorgon blir det besök till ortopedteknikern och på fredag till sjukgymansten. Känns som jag lever i en egen liten skadebubbla för tillfället!  

Varför kan jag inte vara sådär svensk och göra någonting i lagom mängd? Varför måste jag överdriva hela tiden, allt eller inget verkar vara det enda som gäller för mig.

Den här veckan ska jag dränka mina sorger i sociologins värld, då hemtantaskrivande står på tur!
Man får leva i varat och försöka uppleva jag-är-upplevelsen!

Näe, vem försöker jag övertyga? Mitt liv känns som skit just nu, så är det bara!
Inte tänka framåt! eller inte tänka alls vore kanske det bästa!
/Haggan