Om allt det som livet går ut på och att utveckla sitt vara...
Det tog mig ungefär 24 timmar att bearbeta den chock jag fick när jag läste att det bara var 8 veckor kvar till Gbg-varvet. Speciellt då jag är den 4e i skaran tappra löpare. Om jag nu förmår kalla mig löpare. Med mina 4 km löpta detta år kändes den sanning de droppade inge vidare. Så istället för att, som de andra ambitiösa, arbeta med löpningen så tycker jag det är trevligare med spinning, om jag överhuvudtaget ska röra på mig (som det känns nu). Med tanke på att 2,1 mil är 1,1 mil längre än vad jag någonsinn sprungit så vore det mest vettiga att springa. Men jag gör som alltid, hoppas på mirakel! Det brukar ju gå fint när jag laddar med magsjuka och diverse problem så jag hoppas på räkmacka denna gången också (vilket jag vet inte alls kommer gå vägen, men ändå). Njeee, detta är mest skämt...ärligt talat så har jag en lätt ångest för att jag inte utvecklar mitt VARA som löpare, ty jag tror ändå att det finns en ytterst chans att det skulle kunna gå vägen då, detta varv som jag rent ut sagt spontananmälde mig till. Jaja, jag ser det änså än så länge som mest komistk att jag ska springa det och inge speciellt allvarligt ändå...
..och för att återkomma till det kag skulle, gällande spinningen jag var på igår. Instruktören var nämnligen Maggan!! Och hon var så duktig och bra så att jag har kommit på hennes nya vara. Jag anser att hon verkligen ska utveckla sitt vara som spinninginstruktör och se det som hennes nya kall här i livet. Ty livet går inte ut på att springa runt, runt som någon annan Forest Gump. Livet är så mycket mer, som tex att vara spinninginstruktör! Så Maggan, släpp allt ditt löpar-vara och stig in i ditt nya vara, ett vara där du ger så mycket mer till andra människor (spinnare). Alltså detta ordbajsande är ett cred till Maggan som är en begåvad instruktör!
Nu är det dax att pejja för en "Pensionärssittning", ty sittningar är en del av vad livet går ut på...samma sak är det med en trevlig fikastund, vilket kommer äga rum i eftermiddag halv fem...
Ses då, hej å hå!/
Liners
Tacktacktack! All er uppmuntran får mig att nästan uppskatta ett liv utan löpning :P
Det var kul att du och Malin kom på passet, så att iaf någon lyfte blicken från golvet och till och med visade antydan till ett leende då och då :)
Haha... ja, jag försökte mig på det ibland i alla fall... Det var underhållande genom hela, dock lite ansträngade ibland så det fanns ingen chans till att le så mycket jag hade velat :P...
