Överlevde återigen!

Ännu en "nära-döden-upplevelse" kan läggas till handlingarna. Varför skulle just jag födas till att bli en självplågare? Lidingöloppets 30 km genomfördes som ni alla vet i lördags och självklart måste ju jag vara med. Kan inte missa en möjlighet till att uppleva känslan av totalt utmattning och den skärande smärtan genom hela kroppen för varje steg framåt man tar, Lovely!

Innan jag åkte frågade en oförstående kompis (utan ironi) "Varför springer du inte tre mil under tre dagar istället för att springa alla på en gång?" Tänkte på denna kommentar under loppet sen, och frågade mig själv samma sak, VARFÖR?!

 
Upploppet - kämpar för att komma under 2.50.0 (resultatet visade senare på tiden 2.49.57)

Tyvärr händer något en sådar 3 timmar efter målgång... Efter jag har duschat, fått upp värmen, druckit en massa vatten och fyllt på med energi, undrar jag: "När får jag göra om det igen?!" Känslan jag hade under loppet har totalt glömts bort och istället ersatts av en helt annan. Kanske är det känslan av stolthet, att klara något som inte vem som helst skulle göra...eller så njuter jag helt enkelt av att plåga mig själv och min kropp!


Efter målgång - planerar redan nästa lopp!

/Maggan Masochist

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0