Tjejgänget på Folke!

Lite ovant sitter jag för tillfället två våningar upp på förfest och blev nyss erbjuden förmånen att gästblogga på tjejgängets fantastiska blogg!

Ska göra ett försök (eller fössöök som Sofie skulle sagt) att inte dras med i den smått råa och ibland, i mitt tycke, stundtals vidriga ton som här emellanåt råder. Har för tillfället inte särskilt mycket smask att förtälja men kan meddela att det precis är dags för utgång. Brudarna ska till Bill och Bull... jag ska till Kåren... tror jag. Det har där nämligen ryktats om en eldshow utöver det vanliga!

Blev tyvärr ett ganska intetsägande inlägg men jag hoppas på ytterligare möjligheter till upprättning framöver!

Över och ut!

/Eder Antoine.

Valborg mina vänner! Då kommer vi ju in på hur det egentligen gick på Valborgsloppet (5km). Det gick mycket bra! Oj, vad vi sprang! Sofie och jag körde på riktig lagkänsla och gick i mål hand i hand på omkring 22 minuter och 10 sekunder! Maggan rusade från start men vi hade hennes rosa jacka i syne nästan hela vägen. Hon kutade in på dryga minuten bättre :)

På vägen hem till dusch blev vi bjudna på korv av SSU. De grillade på gården, haha! Korven satt fint!

Efter loppet var det lite aktiviter på kåren som stand-up, musik, mat (korv i bröd) och prisutdelning. Korv kan man inte få för mycket av. Tyvärr hamande inget på Folke, men vi var glada ändå! Tack VSIF för ett kanonarrangemang! Kanske vi kan få några bilder nångång?!

Efter detta lopp har jag och min teamie varit lite sargade i kroppen, (jag även i själen i brist på jobberbjudanden).  Det märktes tydligt idag då vi skulle springa hyfsat tempo på 15 km. Det hela slutade med att Karin nästan grät pga smärta i benhinnorna och Sofie tappade andan pga allergi. Efter denna hemska upplevelse (det gick så lång att vi var tvungna att gå i 1,5 minut under banan) ska löparskorna läggas på hyllan hela helgen! Maggan ska däremot tävla på Växjöhalvmaraton så loppet i onsdags var endast en liten uppvärmning för henne. Lycka till!!! Vi hoppas på en rapport efter loppet här på bloggen!!

Vi som är kvar i Folke ska ägna kvällen åt grillning, dryck och trevligt umgänge. Snart ska vi knäcka första cidern... Eller nu tror jag!

// Ses i dimman eller nån annangång :)

Karin!

Igår samlades vi flickor för att gå på stand up. Det är inte varje helg som det händer något så flashigt i Västerås, så det gäller att passa på!

Personligen tycker jag det var mycket roligt! Tror resten av sällskapet håller med. En och en halv timme gick skitfort. Mycket skratt blev det! Senare på kvällen lyckades till och med ett par ur tjejgänget växla några ord med någon av komikerna...

Efter föreställningen bjöds det på Tacos och vin i min lya... Några av oss vimlade som sagt ut, medan andra kände sig lite trötta av olika anledningar.

En anledning var att ett långlopp ägde rum tidigare på dagen. Det var jag och vapendragaren Sofie som joggade omkring i skog och stad i två timmar. Det får mig osökt att tänka på Maggans extraordinära, men något äckliga text om sanna långloppslöpare. Jag kan bidra med lite mer fakta kring skav. För första gången fick jag skavsår på ett märkligt ställe. Nämligen under pattarna. Kanske ska köpa ny sport-bh :).

Nu återstår det för mig att knyta ihop säcken för detta inlägg genom att tillägga att jag tror Maggan kan ha en bra start i ett stand-up nummer om hon har planer på det framöver. Om hon spinner vidare på sin långloppshistoria... Kanske, kanske inte.

Big Comedy- gänget förutom Johan Rheborg.

// Natti natt Karin

…döljer sig snuskiga hemligheter (som kanske egentligen borde förbli hemliga). Vet inte om jag ska våga mig på detta bekännande, men jag får hoppas att mina riktiga vänner visar förståelse för att jag har visa dolda talanger man egentligen inte pratar om.

Var som sagt ute och sprang ett långpass igår och då slogs jag plötsligt av hur ofräsch, rent ut sagt snuskig, jag (och många andra löpare också, hoppas jag) är!

Man springer runt i sin ensamhet i skogen rapar ljudligt och släpper en fis lite titt som tätt, inget konstigt med det. Ens fötterna liknar inte längre ett par fötter, utan mer någon typ av mögelostar, med blodblåsor, vanliga blåsor, knölar, förhårdnader, blå tånaglar eller inga naglar alls.

Mer eller mindre smutsiga bäckar fungerar alldeles utmärkt som vätskekontroller längs vägen. Och att sätta sig och kissa i skogen är vardagsmat, eller skog förresten…  en lyftstolpe eller sten duger gott att sitta bakom, så man iaf kan låtsas man försöker dölja sig. Att lukta svett har blivit lite av ens natur. Man kan ju faktiskt inte ha 14 olika uppsättningar träningskläder och att tvätta oftare än en gång/vecka vill jag då inte.

En ny talang jag lyckades lära mig på löppasset idag var att kunna ”fräsa snor över axeln”, om ni förstår vad jag menar. Har länge avundats de som klarar av detta och under senaste cykelpasset började jag att träna på det. Efter ett antal försök till att fräsa, var mitt enda resultat en allt mer nersnorad jacka. Men som sagt, idag klarade jag det! Stolt sprang jag runt och fräste så snoret yrde åt alla håll, bäst att se upp om ni ska springa med mig i fortsättningen!

Och att man innan ett maratonlopp måste man smörja in sig med vaseline lite här och var för att slippa skavsår, är det inte alla som vet om. Det har jag bittert fått lära mig själv. Tänk er själva, ett par skinkor gnids väl mot varandra minst 40 000 gånger under ett maraton, sådant lämnar annars ovälkomna spår.

En relativt ny sak jag lärt mig är att skita i skogen. Nöden har ingen lag som vi alla vet och man kan ju inte hitta en toalett mitt ute i ingenstans. Att ge upp och springa hem för en sådan skitsak (haha) är heller inget alternativ. Här ger jag tipset att sätta er under ett lövträd, så man har toalettpappret inom räckhåll alltså. Barrträd fungerar också, men ger inte en lika behaglig känsla.

För er som trodde att det bara var kvinnor i övre medelåldern som lider av inkontinens kan jag meddela att så inte är fallet. Efter att ha sprungit i över fyra timmar och kroppen är nästintill tömd på energi sparas det in på onödiga funktioner. Att ge energi till knipmusklerna i bäckenbotten verkar i detta fall inte ha högsta prioritet.

Något jag ännu har kvar att lära, för att få kalla mig en äkta löpare, är att skita på mig när jag springer. Även om jag inte upplevt det själv har jag sett det på nära håll. Blev omsprungen(varvad) av ledartjejen under ett maraton, då kände jag en oväntad doft. Såg att tjejen hade en tjock brun rand längst med varje ben och insåg situationen. Sen den dagen är hon min stora förebild! Allt för att vinna! Själv har jag tyvärr inte varit i rätt situation, för att det ska räknas på riktigt måste man ju vara ledare av loppet. Annars märker ju inte alla vad man har lyckats åstadkomma! Vem vet, kanske jag får chansen till slutprov på onsdagens Valborgslopp? Snart så ska jag också vara löpare, på riktigt!

Detta var min och löparens vidriga sanning, jag hoppas jag fortfarande har några vänner kvar. Alla har väl sina mer eller mindre otrevliga sidor, eller?

 
Bildbevis på en annan av mina dolda sidor (bilden är bara två år gammal, haha)

/Maggan – som har förståelse för dem som numera fördrar att kalla mig SnuskMaggan

Surfade just in på statistiken här på bloggen och såg att vi hade 50 unika läsare. Nytt RRRRRekorrrrrd! Känns fint. Nu måste vi hålla denna nivå resten av terminen tjejer. Täta inlägg, kom igen nu!! :)

Veckorna springer iväg och vi bara springer under veckorna. Endast en månad till Göteborgsvarvet (exakt faktiskt) och 6 veckor till den stora examens dagen... Det gäller att njuta av tiden och suga ut allt gott av varann, eftersom inte alla i tjejgänget kommer befinna sig på samma ort sedan. Jag hoppas och tror dock att kontakten kommer hållas tät!!

Imorse höll jag på att bryta ihop när jag kikade ut genom fönstret. Snö överallt! Jaja, lite överdriver jag nog, men det var vitt på stora delar av marken. Usch! Sedan blev jag glad igen, för det gavs ju tillfälle att använda mina superfina röda gummistövlar.

Efter denna lilla stund av glädje blev jag ledsen igen då min dator verkar vara stendöd. Blir bara en blå eller svart skärm. Blir tungt om allt på datorn är borta, typ bilder och arbeten. Måste uppsöka någon datanörd imorgon. Någon som känner sig manad??

Jag ska dock avsluta med två mycket roande saker.

1. Att mannen i mitt favvoprogram Lyxfällan hette Gert. Normalt trodde jag det namnet som från början är fruktansvärt gräsligt uttalades med "J-ljud", men tydligen inte här. Gert uttalades med "G-ljud". Mycket fult!

2. Det är alltid ett märkligt par som är med på cirkelfysen på friskis. Först idag noterade vi (Wingen och jag) hur illa de gör alla övningar, speciellt mannen. Det värsta var dock armhävningarna. Vi kunde knappt koncentrera oss på våran uppgift då vi blev så fnissiga. Han såg liksom ut som en pickande höna, stod på alla fyra med röven i vädret och böjde lite på amarna. Till råga på allt lade han stundvis upp ena armen på ryggen. Mycket komiskt!

Dags att avsluta dagen med film nummer två!

// Cookie

Jag ska dela med mig till er alla av en erfarenhet jag upplevde föregående vecka. Jag kan nu lägga ytterligare ett missag till mina handlingar.

Det var tre veckor kvar till min tävlingspremiär i löpning för säsongen och jag kom till insikt i att om jag var två kg lättare skulle jag även ha två kg mindre att släpa runt de 21 km. Har ju hört att det ska vara bra att skippa kolhydraterna för att snabbt tappa några kilo och tänkte göra ett försök under två veckor. Det började ok, men gick utför ju längre veckan gick. Tills det på fredagen var dags för långpass i löpning, vilket skulle visa sig bli en kamp för överlevnad. De sista 4 km fick jag kämpa för att inte lägga mig ner på marken och vänta på att någon plockade upp mig. När jag slutningen kom hem, störtade jag ner i sängen och sov bort resen av den dagen. När jag vaknade kokade jag pasta!

Slutresultat av min veckolånga diet:

Viktnedgång: 0

Humör: 0

Träningsvilja: 0

Energi: 0

Totalsumman av detta blir alltså noll, men jag är en erfarenhet rikare och det var en intressant upplevelse trots allt.

Helgen tillbringades sedan med delar av släkten och de aktiviteter som utfördes syftade mot att återställa jämviktsbalansen igen, ÄTA! Vi firade nämligen min mormor och morfars stora bedrift! En prestation större än ett maraton, Vasalopp och Vätternrunda tio gånger om (dock inte Ironman)! En bragd jag själv antagligen aldrig kommer lyckas med (tack och lov)! De firade Guldbröllop, alltså de har varit gifta i 50 år! Fattar ni hur lång tid det är? Hur står man ut?!


Här har vi hjältarna. 50 år!!


Maten i fokus! Ingen har tid att kolla in i kameran, allt i sin ordning med andra ord.

Godnatt, och glöm för all del inte nattmackan!

/ Maggan

Använder bloggen för att nå ut med en fråga till mina vänner (läsare):

Är det någon av er där ute som ska cykla tjejvättern eller halvvättern i sommar?

Det är nämligen så att jag fått en startplats i någon av dessa lopp eftersom jag var spinningledare under spin of hope. Jag vill ju självklart utnyttja möjligheten, men det skulle vara kul med sällskap dit och så (gärna någon bilägare :P). Vet inte vilken av dessa två lopp jag ska välja, därför tänkte jag höra mig för om detta innan jag väljer.


Läs här för mer info om loppet! 10/15 mil cykling kan väl inte vara fel?! :)

God kvällning / Maggan

• Snön är typ borta :)! Utom några enstaka svarta högar.
• Gruset börjar sopas bort. Det kommer nog ta en månad. Satan vad mycket som används denna vinter.
• Alkoholisterna likt tussilagon poppar upp från vinterdvalan. Dessvärre har flyttat snäppet närmare vårt kära Folke, och nu menar jag inte tussilagona. Alkisarna har intagit bänken på domkyrkeesplanaden. Förmodligen ett naturligt val, eftersom systemet ligger där... Tussilago såg jag i en rondell vid Hälla.

Här kommer ett inlägg för att hålla uppe denna blogg, som annars verkar ha tagit lite påsklov ett tag. Just nu befinner jag mig nere i Hålan (Västervik). Efter att ångesten (som alltid uppkommer när jag besöker denna stad) hade lagt sig, har jag haft en riktigt trevlig helg här! Har träffat familjen, vänner och hundarna, hunnit med en utekväll och även fått till ett par riktigt bra träningspass, så jag är nöjd!

Nu har jag fått höra det senaste skvallret om alla i stan och lyckats vara trevligt mot gamla kära (och även mindre kära) vänner, så jag känner mig redo för att lämna hålan för denna gången! Imorgon åker jag och min mor till London, där blir det shopping, promenerade och kanske även lite löpning i Hyde park!


Här har vi ett bild på mitt gamla gäng från Hålan!

Dags att packa nu! Imorgon 6:00 bär det av!

Ha en bra vecka mina vänner och alla andra!

/Maggan