Tjejgänget på Folke!

Det tog mig ungefär 24 timmar att bearbeta den chock jag fick när jag läste att det bara var 8 veckor kvar till Gbg-varvet. Speciellt då jag är den 4e i skaran tappra löpare. Om jag nu förmår kalla mig löpare. Med mina 4 km löpta detta år kändes den sanning de droppade inge vidare. Så istället för att, som de andra ambitiösa, arbeta med löpningen så tycker jag det är trevligare med spinning, om jag överhuvudtaget ska röra på mig (som det känns nu). Med tanke på att 2,1 mil är 1,1 mil längre än vad jag någonsinn sprungit så vore det mest vettiga att springa. Men jag gör som alltid, hoppas på mirakel! Det brukar ju gå fint när jag laddar med magsjuka och diverse problem så jag hoppas på räkmacka denna gången också (vilket jag vet inte alls kommer gå vägen, men ändå). Njeee, detta är mest skämt...ärligt talat så har jag en lätt ångest för att jag inte utvecklar mitt VARA som löpare, ty jag tror ändå att det finns en ytterst chans att det skulle kunna gå vägen då, detta varv som jag rent ut sagt spontananmälde mig till. Jaja, jag ser det änså än så länge som mest komistk att jag ska springa det och inge speciellt allvarligt ändå...

..och för att återkomma till det kag skulle, gällande spinningen jag var på igår. Instruktören var nämnligen Maggan!! Och hon var så duktig och bra så att jag har kommit på hennes nya vara. Jag anser att hon verkligen ska utveckla sitt vara som spinninginstruktör och se det som hennes nya kall här i livet. Ty livet går inte ut på att springa runt, runt som någon annan Forest Gump. Livet är så mycket mer, som tex att vara spinninginstruktör! Så Maggan, släpp allt ditt löpar-vara och stig in i ditt nya vara, ett vara där du ger så mycket mer till andra människor (spinnare). Alltså detta ordbajsande är ett cred till Maggan som är en begåvad instruktör!

Nu är det dax att pejja för en "Pensionärssittning", ty sittningar är en del av vad livet går ut på...samma sak är det med en trevlig fikastund, vilket kommer äga rum i eftermiddag halv fem...

Ses då, hej å hå!/
Liners

I helgen är det mobilisations- och manipulationskurs för delar av gänget. Det är OMT-sektionen som anordnar för studenter, så vi tänkte att det var dags att passa på.

Klockan 6.45 i morse begav vi oss således till Haninge. Mellan klockan 8.30-17 har vi kämpat med att få fram knäppljud i fingrar, handled och armbågsled. Winge fick till en finfin knäpp och blev väldans förvånad. Eller det blev vi alla. Tiden stannade och samtliga var i chocktillstånd. Annars har vi samlat upp slack och ännu mera slack under dagen. Imorgon ska vi ge oss i kast med rygg, nacke och ben...

Efter kursen mötte Magic Mag upp oss i Tungelsta. Där natten ska tillbringas hos hennes morföräldrar. Det blir väl lite melodifestival och chips som underhållning. 

Vi hade ju veckans enda sociologi föreläsning i går mellan 14-15-17.00. Härlig tid! Fredageftermiddag då man är som mest laddad för skoljobb. Följande sades på lektionen och tål att tänkas på eller nåt :)

* Den levande kroppen som före subjekt och objekt.
* Den levande kroppen som existentiell livsmening.
* Den levande kroppen som fundamental obergriplighet.
* Varför det överhuvudtaget finns en könsuppdelning? Man kan ju lika gärna dela in människor i långa och korta människor

Och behöver ni ytterligare att tänka på så tänk på detta, sagt av vår idol Mia Skäringer:
"Lycka är något som fladdrar förbi ibland
det är bara att hoppas man är så närvarande att man uppfattar det"

Avslutningsvis önskar vi att ni får uppleva lite själsligt sex i helgen. Det vore ju förargligt om ni ser sex som något mekaniskt.

// Kakan , Maggan, Winge och Soffan

Min fina Podde som får den sämsta dagen att bli bra igen.

Jag vill ha en egen måne som jag kan åka till
Där jag kan glömma att du lämnat mig
Jag kan sitta på min måne
Och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig

Tydligen har en korean gift sig med sin kudde. Han är besatt av denna rosa kudde, tar med den överallt, ger den egen stol och egen portion mat... Det finns med andra ord hopp även för Tjejgängets singlar! Det finns tydligen någon (något?) för alla! Så det är bara att spana runt i lägenheten och utse er framtida livskamrat! Själv funderar jag på min kökslampa, den är både snygg och utstrålar ett glädjande sken! /AW

Sådär då vad ett Vasalopp avklarat, exakt samma tid som Jörgen Brink fick jag. Lite drygt 4 timmar, inte dåligt! En skillnad dock då mitt lopp genomfördes inomhus, sittandes på en spinningcykel, men det är bara en liten detalj i sammanhanget. Känslan, gemenskapen och mjölksyran var densamma!

Ska inte ge mig på att förklara för er hur underbar denna upplevelse var…jag har nämligen förstått att det finns människor som inte kan förstå känslan i att tillbringa sin förmiddag på en cykel, med mjölksyra så man vill spy, tömt på energi, skavsår mellan benen och blöt likt en dränkt katt av sitt eget svett! Det är nästan att det känns som jag är den ovanliga i sammanhanget… I viket fall så kan jag ha upplevt min bästa söndagsförmiddag hittills i livet!

Nu sitter jag och känner mig tom, på samma sätt som när man var barn och julafton var över. Vad händer nu då? När kommer nästa upplevelse i klass med denna?

 
Längtar till tävlingssäsongen!  (Bilder: Örserum triathlon 2009)

/Maggan

Jag befinner mig i Leksand över helgen och jag lider av en förjävlig förkylning. Det är inte okej.

Om vi backar ett och ett halvt dygn. Jag vaknar och finner mig lite ynklig med ont i halsen. Tänker inte så mycket på det eftersom jag tror det kommer vara en vanlig "morgonförkylning" som är över klockan 11. Sedan går jag ner till Soffan för att göra en byteshandel precis som i det traditionella samhället. I detta fall byts bakpulver mot mjölk. När hon öppnar dörren är det första jag får höra: "Fy fan vad du ser ut". Det var en klockren kommentar, eftersom jag kände mig som ett vrak :)

Förkylningen var inte över klockan 11. Det blev allt värre. Eftersom min förmåga att planera och förebereda sig  allt som oftast är under all kritik kom jag 30 sekunder innan tåget gick. Det var svettigt, men tur att jag kom på! Tågresan till Falun där jag skulle hälsa på mosters jobb förflöt fint. Sedan fick jag guidad tur i SVThuset och färska upp mitt teckenspråk. Först av allt tryckte dock Kicki i mig två C-vitamin. Väl framme i Leksand fortsatte hon att försöka kurera mig. Jag fick zink och D-vitamin som tydligen ska hjälpa och förhoppningsvis bromsa förkylningen. Jag fick även en riskaka med kaviar och vitlök. Kanske hade jag varit ännu sämre utan detta. Kanske.

Idag var det lite sämre, men inte så farligt att jag inte skulle orka lite längdskidor. Vi åkte inte i så hög hastighet, så det gick bra. Dock var vi ute i 2 timmar.

Jag grinar upp mig i solskenet iklädd mormors annorack från 50-talet.


Vi åkte på Siljan.´


Vi fikade jämte en övergiven bebis i barnvagn. Sedan kom föräldrarna. Tur eftersom det började rasa snö från taket...


Moster i solen med varmchoklad i termos. Gottigt!

Sedan skidade vi hemåt till mat och melodi(fjant)festival! Nu ska jag återgå till nys och soffmys :) Imorgon blir det hockey: Leksand-Västerås

// bye bye,  Karin- en snorig jäkel

Trogna läsare som ni är vet ni att tjejgängets tankar just nu kretsar kring området sociologi. Eller kanske bäst jag talar för mig själv i detta.. Ok, mina tankar! Hela mitt liv hittills har jag sett mig som en extremt naturvetenskaplig och realistiskt tänkande person. Alltså, det man ser är det som är sant och något som inte går att beskriva logiskt och matematiskt är bara flum, alltså inget av värde.

Men...Äntligen har jag vaknat upp ur min trångsynta värld och insett att det finns saker som man inte ser, hör, känner eller på andra konkreta sätt förnimmer! Ska inte hålla en föreläsning om existentialismen för er alla, utan detta får ni roa er med att ta reda på själva.

Jag är glad att jag kom till insikt just vid detta tillfälle! Då jag för tillfället plågas av benhinneinflammation (stressfraktur?) och kämpar med att inte ge mig ut och springa. Jag har ångest över detta, men då jag vet att ”flyr man ångesten missar man bron till friheten” känner jag mig lite bättre till mods. När ångesten är över har jag istället utvecklat mitt Vara. Jag har fått en större frihet och insett att jag är en människa fast jag inte springer!

”Ångesten är frihetens realitet som möjlighet innan denna frihet har förverkligats” – Tänk på det ni! Så kanske ni kan uppleva ”Jag-är-upplevelsen”

Blablabla…Time to spin!

/En helt ny Maggan